{"id":288,"date":"2015-01-28T08:24:42","date_gmt":"2015-01-28T07:24:42","guid":{"rendered":"https:\/\/test.unicorn.fi\/terapi\/being-a-witness-to-the-process\/"},"modified":"2024-03-10T14:09:12","modified_gmt":"2024-03-10T14:09:12","slug":"being-a-witness-to-the-process","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/sv\/being-a-witness-to-the-process\/","title":{"rendered":"2. Vittne till prosessen"},"content":{"rendered":"<h2 class=\"wp-block-heading has-text-align-center has-ast-global-color-0-background-color has-background\"><strong>Vittne till processen<\/strong><\/h2>\n\n\n\n<div class=\"wp-block-uagb-container uagb-block-76b1130b default uagb-is-root-container\">\n<p class=\"has-text-align-center\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"300\" height=\"463\" class=\"wp-image-1113\" style=\"width: 300px;\" src=\"https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/2005-11-02-10.07.38.jpg\" alt=\"\" srcset=\"https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/2005-11-02-10.07.38.jpg 777w, https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/2005-11-02-10.07.38-194x300.jpg 194w, https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/2005-11-02-10.07.38-663x1024.jpg 663w, https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/2005-11-02-10.07.38-97x150.jpg 97w, https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/2005-11-02-10.07.38-768x1186.jpg 768w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/p>\n<\/div>\n\n\n\n<p class=\"has-ast-global-color-0-background-color has-background\">H\u00e4romdagen st\u00e4llde en av mina v\u00e4nner fr\u00e5gan: \u201d\u00c4r det egentligen inte tillr\u00e4ckligt att n\u00e5gon riktigt vet hur jag m\u00e5r?\u201d  Det \u00e4r det ju verkligen inte alltid, men oftast hj\u00e4lper det ett gott stycke p\u00e5 v\u00e4gen. Det beh\u00f6ver inte vara en professionell behandlare som jag delger hur jag egentligen m\u00e5r, utan det kan ocks\u00e5 vara en god v\u00e4n eller en annan m\u00e4nniska som jag tycker om, och vars omd\u00f6me jag litar p\u00e5.<br><br>Det \u00e4r tv\u00e5 saker som \u00e4r bra med att ber\u00e4tta f\u00f6r en annan hur jag upplevde en best\u00e4md h\u00e4ndelse, hur jag egentligen m\u00e5r eller hur jag riktigt \u00f6nskar att min situation skall vara. Den ena \u00e4r att jag h\u00f6r mig sj\u00e4lv s\u00e4ga det h\u00f6gt och d\u00e4rmed har en god chans att bli medveten om mig sj\u00e4lv, mina behov, mina \u00f6nskningar, mina dr\u00f6mmar eller saker jag upplever som sv\u00e5ra. Jag blir \u201dmitt eget vittne\u201d. Den andra bra saken \u00e4r att om jag har tur, s\u00e5 tar den andra emot det jag s\u00e4ger och g\u00f6r i situationen, d.v.s. h\u00f6r mig och ser mig. S\u00e5 f\u00e5r jag upplevelsen av att verkligen bli m\u00f6tt som den jag \u00e4r, och med det jag just d\u00e5 har med mig. I de fall d\u00e4r \u201dm\u00f6tet\u201d g\u00e5r bra, blir den jag pratade med allts\u00e5 ocks\u00e5 \u201dmitt vittne\u201d.<br><br>Skillnaden p\u00e5 s\u00e5dana \u201dm\u00f6ten\u201d v\u00e4nner, bekanta, familjemedlemmar eller kolleger emellan, och \u201dm\u00f6ten\u201d mellan terapeut och klient i psykoterapi \u00e4r inte alltid l\u00e4tt att se. Skillnaden ligger i att det psykoterapeutiska \u201dm\u00f6tet\u201d g\u00e4rna skall garantera att klienten blir sedd, h\u00f6rd och m\u00f6tt av terapeuten som den hon \u00e4r, och med det hon har med sig. Detta \u00e4r inte det samma som att terapeuten bara accepterar klienten blint och stillatigande. Tv\u00e4rtom ifr\u00e5gas\u00e4tter, diskuterar, besvarar och unders\u00f6ker terapeuten s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt av det klienten kommer med. Alltsammans med syftet att l\u00e4ra mera om klienten, inte f\u00f6r sin egen nyfikenhets skull, men f\u00f6r att kunna st\u00e4lla de riktiga fr\u00e5gorna vid de riktiga tidpunkterna till just denna m\u00e4nniska.<br><br><strong>En psykoterapeut st\u00e4ller fr\u00e5gor -<\/strong><br><br>En psykoterapeut fr\u00e5gar sin klient vad, hur, vem, n\u00e4r. Vad \u00e4r det du g\u00e4rna vill ha, och hur kan du g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00e5 det? Har du i detta nu n\u00e5gon id\u00e9 om n\u00e4r du vill g\u00f6ra det? Upplever du att det finns n\u00e5gra hinder f\u00f6r att du kan g\u00f6ra det, vilka \u00e4r de i s\u00e5 fall? P\u00e5 vilket s\u00e4tt hindrar de dig? Vad \u00e4r det du \u00f6nskar att inte ska h\u00e4nda, och finns det n\u00e5got s\u00e4tt p\u00e5 vilket du kan medverka till att det inte g\u00f6r det? Om det \u00e4r n\u00e5got du inte kan p\u00e5verka, hur kan du g\u00f6ra f\u00f6r att orka med situationen, vem eller vad kommer eventuellt att kunna hj\u00e4lpa dig?<br><br><strong>- ger s\u00e4llan svar och n\u00e4stan aldrig r\u00e5d<\/strong><br><br>Det \u00e4r aldrig fel p\u00e5 ett gott r\u00e5d, i synnerhet inte om det \u00e4r gott. D\u00e5 \u00e4r det bara inte mera fr\u00e5gan om psykoterapi, utan det blir r\u00e5dgivning i st\u00e4llet. Det fr\u00e5gande s\u00e4ttet att arbeta med klienten har den stora f\u00f6rdelen att terapeuten inte definierar klienten, hans problem, hans s\u00e4tt att l\u00f6sa dem. Tv\u00e4rtom l\u00e4r sig b\u00e5de klienten och terapeuten hela tiden mera om klientens inneboende resurser och m\u00f6jligheter att tackla problem, orka med sv\u00e5righeter eller uppt\u00e4cka anv\u00e4ndbara sidor hos sig sj\u00e4lv som han \u00e4nda tills nu inte har k\u00e4nt till eller kunnat anv\u00e4nda. Det \u00e4r ett respektfullt s\u00e4tt att jobba med en annan m\u00e4nniska p\u00e5, och egentligen det enda godtagbara s\u00e4ttet enligt min mening. Ty vem vet mera om en m\u00e4nniska \u00e4n hon sj\u00e4lv?<br><br><strong>En psykoterapeut \u00e4r sitt eget b\u00e4sta redskap<\/strong><br><br>En psykoterapeut b\u00f6r ha en solid psykoterapeututbildning bakom sig. I denna ing\u00e5r det teoriundervisning, m\u00f6jlighet att skaffa sig klinisk erfarenhet, handledning och framf\u00f6rallt egen terapi \u2013 g\u00e4rna flera hundra timmar. Det \u00e4r ett etiskt m\u00e5ste att den som jobbar psykoterapeutiskt med andra k\u00e4nner sig sj\u00e4lv p\u00e5 gott och ont, och v\u00e5gar ta personligt ansvar f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l de \u201dvackra\u201d som \u201dfula\u201d sidorna av sin egen personlighet och sitt beteende. Det \u00e4r ocks\u00e5 viktigt att hon fortl\u00f6pande, \u00e5tminstone periodvis, g\u00e5r i egenterapi och handledning.<br><br><strong>Psykoterapeutens uppgift<\/strong><br><br>F\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan inspirerades jag under en av mina utbildningar till f\u00f6ljande lilla metafor kring psykoterapeutens uppgift: \u201dEn psykoterapeut \u00e4r p\u00e5 bes\u00f6k i sin klients landskap. H\u00e4r har hon en sorts f\u00f6ljeslagarfunktion. Det \u00e4r klienten som vet vart v\u00e4gen leder, och p\u00e5 vilket s\u00e4tt och i vilket tempo den skall tillryggal\u00e4ggas. Terapeuten g\u00e5r vid sidan av klienten, redo att hj\u00e4lpa till vid forcering av sv\u00e5ra hinder. Med klienten diskuterar hon v\u00e4gen och det som finns d\u00e4r, hj\u00e4lper till att l\u00e4sa kartan och \u00e4r lyh\u00f6rd f\u00f6r klientens reaktion p\u00e5 reella och upplevda faror, behov av tempobyten, vila och \u00f6nskan om att stanna upp f\u00f6r att unders\u00f6ka n\u00e5got n\u00e4rmare. N\u00e4r resan \u00e4r slut g\u00e5r terapeuten ut ur landskapet igen, och ber\u00e4ttar aldrig f\u00f6r n\u00e5gon vad hon d\u00e4r h\u00f6rde och s\u00e5g.\u201d<br><br><em>Text och illustration: Tine Sylvest<\/em><br><em>Foto: Bo Mellberg<\/em><br><br><em>Skribenten \u00e4r leg. psykoterapeut MPF, konstterapeut och arbetshandledare. Hon \u00e4r danska och bor och arbetar i Vasa. <\/em><br><br><a href=\"https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/sv\/the-origins-of-psychotherapy\/\" data-type=\"page\" data-id=\"291\">N\u00e4sta sida : <strong>Terapins r\u00f6tter<\/strong><\/a><\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Being a witness to the process The other day one of my friends asked me the following question: \u201cIs it actually enough that someone really knows how I feel\u201d? Sometimes that really is not enough, but most often it gets you a good part of the way. When I tell someone how I truly feel, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_uag_custom_page_level_css":"","site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"set","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"class_list":["post-288","page","type-page","status-publish","hentry"],"uagb_featured_image_src":{"full":false,"thumbnail":false,"medium":false,"medium_large":false,"large":false,"1536x1536":false,"2048x2048":false,"trp-custom-language-flag":false},"uagb_author_info":{"display_name":"therpaimport","author_link":"https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/sv\/author\/therpaimport\/"},"uagb_comment_info":0,"uagb_excerpt":"Being a witness to the process The other day one of my friends asked me the following question: \u201cIs it actually enough that someone really knows how I feel\u201d? Sometimes that really is not enough, but most often it gets you a good part of the way. When I tell someone how I truly feel,&hellip;","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/288","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=288"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/288\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1600,"href":"https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/288\/revisions\/1600"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/unicorn.fi\/terapi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=288"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}