Som barn var jag snäll. När jag kom upp i tonåren tyckte många vuxna synd om mina föräldrar eftersom jag plötsligt blev ohanterlig och gjorde saker som vuxna inte tyckte man skulle göra. Några år senare kom jag i kontakt med psykoterapi, vilket blev min räddning.

Som 40-åring hade jag fått så mycket stöd via psykoterapin, att jag kunde börja använda mitt huvud för att utbilda mig. Tre 3-åriga psykoterapeututbildningar blev det genom åren. En arbetshandledarutbildning, en traumaterapeut-utbildning, och en del andra större eller mindre kurser.

I slutet på 1990-talet grundade jag mitt företag och startade min privatpraktik som psykoterapeut, arbetshandledare och lärare.

Sammanlagt har jag gått i terapi ungefär 34 år, och i många perioder sedan jag startade min praktik har jag också gått i arbetshandledning. Det jag kan om arbetshandledning och psykoterapi har jag lärt mig via ”Learning by doing”. Utbildningarna var bra och gav mig en viktig teoretisk grund att utgå ifrån, men själva hantverket lärde jag mig mest av allt genom att se och uppleva äldre, duktiga terapeuter arbeta. Plus genom att själv vara med som klient eller studerande och delta i deras interventioner och påverkan.