Konstterapi – ett annat sätt att tänka


Undertecknads arbetsliv började med en utbildning på en av våra tre danska teaterhögskolor, Odense Teaters Elevskole. Före detta hade jag genom hela min tonårstid sjungit i en semiprofessionell ungdomskör; Danmarks Radios Pigekor. Mitt dåvarande förhållande till konst och användningen av de konstnärliga uttrycksmedlen var ganska våldsamt influerat av dessa omgivningars påverkan: ”Konst är svårt, skall utföras virtuost, och det är några få utvalda som har talang - och därmed rätt - att utöva den.” Det tog mig många år att inse att verkligheten inte nödvändigtvis ser sådan ut.

Efter att i cirka 15 år av mitt vuxna liv ha arbetat som professionell artist, först som skådespelare på Odense Teater i Danmark, sedan som sångsolist i de nordiska länderna och jämsides med detta gått i egenterapi, började jag på en psykoterapeututbildning med konstterapeutisk inriktning. Detta kom att förändra mitt liv, inte bara privat och arbetsmässigt, utan också i förhållande till allt vad jag hade lärt om konst. I detta för mig nya sammanhanget var konsten i sig inte viktig, här var det inte tal om ”konst för konstens egen skull”. Här användes de konstnärliga uttrycksmedlen enbart som ett redskap för psykoterapi, den enskildas process att bli mera medveten om sig själv.

Det var förvirrande i början. Jag hade ju lärt att konsten nästan var ”helig”, och något man skulle närma sig med stor respektfullhet och ödmjukhet. Men småningom under utbildningens gång såg jag ju hur bra det annorlunda tänke- och arbetssättet fungerade. Att använda de konstnärliga uttrycksmedlen på det processorienterade sättet var så diametralt motsatt det jag hade lärt och hållit på med som ”professionell”. Dock märkte jag snart hur stora möjligheter det gav åt var och en att upptäcka mera om sig själv och sina resurser. Nästan alla de andra i utbildningsgruppen hade grundutbildning inom vården, så de måste bekanta sig från grunden med vart och ett av de olika konstnärliga uttrycksmedlen. Som konstterapeut måste man nämligen kunna sitt hantverk, själv kunna arbeta med redskapen. Så här kom mina grundutbildningar väl till pass. För mig var den svåraste biten det nya, annorlunda tänkesättet kring konstutövande: de två motsatta sätten att använda de konstnärliga uttrycksmedlen.

Två motsatta sätt att använda de konstnärliga uttrycksmedlen

Eftersom jag i dag dels undervisar i sång och drama, och dels använder de konstnärliga uttrycksmedlen som redskap i mitt vardagliga arbete med klienter i psykoterapi och arbetshandledning, har jag reflekterat mycket över skillnaden mellan sätten att använda de konstnärliga uttrycksmedlen. Dessa tankar är grunden för nedanstående modell:

Avsiktligt framställd konst

Enligt min mening är konst objekt eller ögonblickliga situationer som en eller flera människor skapar med avsikt. Framställningen av konst är ofta helt eller delvis resultatinriktad. Oftast är den överordnade meningen med konst att betraktaren skall uppleva ett konstnärligt värde i alstret, d.v.s. på ett eller annat sätt beröras av att uppleva det.

Lika som avsiktlig framställning av konst primärt är resultatinriktad, är undervisning i att utöva konst det också. I konstundervisning är det elevens och lärarens gemensamma mål att eleven ständigt skall bli duktigare på att utöva den gren inom konsten som hon arbetar med. Härmed vare dock inte sagt att eleven inte skall utveckla sig personligt. Det är meningen och önskvärt att människor som arbetar med att producera konst eller håller på att lära sig det, helst skall influeras så mycket av arbetet att det präglar deras personliga process. Och så länge det handlar om ett pedagogiskt förlopp bör den lärare som undervisar i konst vara redo för, utbildad och kapabel till att stötta eleven i dennas personliga process. Dock skall fokus inte vara på den personliga processen, utan på utveckling av elevens färdigheter i framställning av konst inom det område som hon håller på att förkovra sig i.

Text och illustration: Tine Sylvest
Foto: Bo Mellberg

Skribenten är psykoterapeut MPF, konstterapeut och arbetshandledare. Hon är danska och bor och arbetar i Vasa

Nästa sida :  Användning av konstterapi

sv_SESwedish