Arvet efter Perls
Eftersom den ursprungliga gestaltterapin slutligt utformades i USA, är det en självklarhet att de värdenormer och sätt att se på samhället som kom att prägla den var amerikanskt influerade. Detta bör vi i Europa och Norden beakta, när vi använder oss av gestaltterapi. Gestaltterapins grundprinciper och förhållningssätt måste "översättas" till våra samhällsnormer och våra värderingar. Detta innebär, att man för att bedriva adekvat gestaltterapi grundligt måste sätta sig in i samhällsfunktioner, folkkultur och gängse värderingar i det samhälle där man kommer att utöva terapin.
När gestaltterapin kom till Danmark
Den danska psykologen, gestaltterapeuten och författaren Hanne Hostrup skriver i sin bok Gestaltterapi, att gestaltterapin kom till Danmark omkring 1970 med amerikanska terapeuter. Hon beskriver hur det i Danmark på den tiden existerade ett okritisk terapeutiskt tomrum, därför att man var i färd med att förkasta den traditionella psykiatrin och söka efter något annat och bättre att ersätta den med. Danmark var en öppen marknad för terapi, och det existerade ännu inte en egentlig terapeutisk miljö där yrkesmässig kritik kunde utvecklas. När de utländska terapeuterna dessutom serverade sin sakkunskap med duktighet och en förförisk självtillit, gjorde gestaltterapin stor succé hos många behandlare.
I en annan av sina böcker beskriver Hanne Hostrup vidare hur de amerikanska gestaltterapeuterna, så länge terapiformen var ny i Danmark, tenderade att konfrontera danskarna med deras tendens till självutplåning utan att känna till eller ta hänsyn till den danska försyntheten. För några människor blev det början på möjligheten till en ny och fruktbar självkännedom, men för andra blev det en kränkande upplevelse. Man böjde nacken och svalde gestaltterapin rå, därför att det saknades ett yrkesmässigt forum som kunde undersöka på vilket sätt den amerikanska utgåvan kunde "översättas" till danska utan att förlora sin idé och metod.
Användning av gestaltterapi i Norden i dag
Som nämnts i en tidigare artikel har jag märkt en viss mistänksamhet mot gestaltterapin, både i mitt hemland Danmark och i Finland, där jag numera bor och praktiserar. Det tycker jag inte är svårt att förstå, eftersom gestaltterapins entré i båda länderna (och förresten i hela Norden) i stora drag förlöpte just så olyckligt som jag ovan beskrivit. Detta har under de senaste 3 – 4 årtiondena rättats till. Många har idag glädje och nytta av gestaltterapi, som numera är en flitigt använd och uppskattad terapiform i de nordiska länderna.
Själv har jag fått lära mig att det även mellan länderna i Norden finns ganska stora kulturskillnader. Eftersom jag är dansk har jag levt en del av mitt liv i Danmark. Det är också där jag har gått i egenterapi, under årens lopp fått flera av mina psykoterapeutiska utbildningar, samt gått i handledning. Så när jag började jobba med gestalt- och konstterapi för individualklienter, par, familjer och grupper här i Svenskfinland, fick jag lov att vara mycket uppmärksam på t.ex. tempo- och värdeskillnader i de två olika kulturerna, och passa mycket på att inte här framträda lika kränkande, "smart och snabbt" som i Hanne Hostrups exempel här ovan. Dessutom är frågan om "terapiimport" väldig viktig för mig i samband med utövande av familjeterapi. Jag upplever att det i dansk och finlandssvensk (/finsk) kultur finns fundamentala skillnader i uppfattningen om familjens och släktens värde, användbarhet, funktion och funktionssätt.
De följande artiklarna i denna serie kommer att behandla några av gestaltterapins principer, begrepp och arbetssätt.
Text och illustration: Tine Sylvest
Foto: Bo Mellberg
Skribenten är psykoterapeut MPF, konstterapeut och arbetshandledare. Hon är danska och bor och arbetar i Vasa
Nästa sida : Gestaltterapins företräden