Gestaltterapins företräden

Gestaltterapin utmärker sig genom sina mångfasetterade tillvägagångssätt och behandlingsmöjligheter. Många av de andra terapiformerna har arbetssätt som i förväg delvis är fastslagna. De fokuserar på och arbetar med bestämda funktioner hos en människa, till exempel beteende och reaktionsmönster, varandet i den egna kroppen, avslappning, ”botandet av ångest”, ”positivt tänkande” etc.

Holismen

I den gestaltterapeutiska teorin uppfattas människan som en helhet och därför beaktas ständigt hela människan i det praktiska arbetet, allt vad hon är och innehåller. Det arbetas både på intellektuell, känslomässig och fysisk nivå, och klientens fantasi tas ofta i användning. Arbetssättet är process- och upplevelsesorienterat, och fokuserar hela tiden på vad som är viktigast för klienten just nu. Klienten erbjuds möjlighet att ständigt öka medvetenheten om sig själv, sina resurser och sin förmåga att hantera problem.

Inte bara symptombehandling

I ett gestaltterapeutiskt arbetsförlopp behandlar man inte bara symptom, så att de ändras eller elimineras. I stället undersöker terapeuten och klienten tillsammans vad symptomen egentligen är symptom på – d.v.s. vad som ligger till grund för dem. Det kan t.ex. visa sig vara ett problem som klienten varit omedveten om eller inte vetat hur han skulle handskas med, en gammal rädsla, en oavslutad konflikt etc. När det väl är avklarat vad det egentliga problemet är, jobbar man med det. När man arbetar med problemet i stället för symptomet, bearbetar man alltså bakgrunden till symptomet, varvid också själva symptomet förändras eller försvinner. Fördelen med att arbeta med problem istället för symptom är att klienten inte bara efter en tid utvecklar nya symptom, eller att de gamla gradvis kommer tillbaka. I stället frigörs energi hos klienten efterhand som arbetet framskrider. Sålunda kan han hitta nya sätt att förhålla sig till problemet och hantera det.

Gestaltterapins människosyn

Den danska psykologen och gestaltterapeuten Hanne Hostrup beskriver hur gestaltterapins upphovsman Fritz Perls i sin utveckling av gestaltterapin gjorde uppror mot den klassiska psykoanalysens fastlåsta syn på människan som förutbestämbar. Perls uppfattade och förhöll sig till människan som ett dynamiskt väsen, alltid ansvarigt för sitt liv: en självreglerande organism, som med hjälp av sin medfödda förmåga till uppmärksamhet gentemot sina egna behov och villkor är skapad till att överleva och trivas i meningsfull kontakt med sin omgivning. Han fjärmade sig mer och mer från antagandet att psyket "ser ut" på ett bestämt sätt, och alltså därmed skulle vara förutsägbart, och blev i stället intresserad av idéer som var holistiskt och biologiskt inspirerade. Människan (organismen) är skapad till att fungera och utvecklas i samspel med sin omvärld, och det är detta samspel som vi kan undersöka och ingripa i.

Förståelsen ligger i upplevelsen

Perls metod att undersöka på vilket sätt samspelet fungerar var fenomenologisk. Denna vetenskapliga metod frigör sig från förutfattade ståndpunkter, dogmer och teorier. Den arbetar utifrån en hypotes om att förståelsen ligger i själva upplevelsen av fenomenen sådana som de visar sig i människans möte med världen. Den undersöker och beskriver dessa fenomen utan att pröva på att finna orsaker och förklaringar till dem; det som visar sig är sant. Dessa tankar kommer inte från Perls eget nytänkande, men var inspirerade av hans utbildning och verksamhet som psykiater och analytiker, och av hans möte med fenomenologin, gestaltpsykologin och existentialismen.

Text och illustration: Tine Sylvest
Foto: Bo Mellberg

Skribenten är psykoterapeut MPF, konstterapeut och arbetshandledare. Hon är danska och bor och arbetar i Vasa

Nästa sida : Två viktiga begreppspar