Terapins rötter

Konstterapi och gestaltterapi är två skolor inom psykoterapin omkring vilka det uppenbarligen rör sig månget missförstånd. Jag upplever ofta att människor antingen är nyfikna eller lite misstänksamma mot båda terapiformerna. Det inspirerar mig till att berätta mera om dem, eftersom nyfikenhet bör belönas och misstänksamhet kanske bäst kan botas med information.

I mitt dagliga arbete som arbetshandledare och psykoterapeut använder jag mig av dessa två terapiformers teori och förhållningssätt. I denna serie artiklar vill jag bland annat beröra deras bakgrund, principer, arbetssätt och etik.

Gestaltterapin - historia och ursprung

Gestaltterapin som teori och metod skapades av Fritz Perls som levde från 1893 till 1970. Han föddes i Berlin i en judisk medelklassfamilj. Efter att ha läst medicin och specialiserat sig i psykiatri, avlade han examen som läkare 1921. Han verkade som läkare i Berlin till 1926, och flyttade därefter till Frankfurt, där han träffade sin blivande hustru Laura Posner (senare Lore Perls), som studerade vid universitetet där. Hon avlade senare doktorsexamen i psykologi, och det var i samarbete mellan de båda makarna som gestaltterapin blev till, inspirerad av människor som bl.a. Martin Buber, Karen Horney, Wilhelm Reich och Sigmund Freud.

1933 flydde paret Perls till Sydafrika på grund av att Hitler kom till makten. Här grundade de The South African Institute for Psychoanalysis som de drev tillsammans till 1946, då de emigrerade till USA. De grundade tillsammans med Paul Goodman The New York Institute for Gestalt Therapy, men det var först när Fritz Perls hade flyttat sin verksamhet till Esalen Institute i Big Sur i Californien som gestaltterapin vann egentligt erkännande som en egen terapiform.

Namnet Gestaltterapi och dess betydelse

Gestaltterapins pionjärer var ursprungligen ganska oeniga om namnet Gestaltterapi. Flera önskade på grund av terapins överordnade existentialistiska livsåskådning att den skulle kallas Existentiell Terapi. Av olika orsaker stannade man sist och slutligen ändå för namnet Gestaltterapi. Ordet gestalt syftar här på helheter eller mönster som ger mening. En gestalt är annat och mera än summan av de delar som ingår i helheten: också relationerna mellan dess delar är av stor betydelse. Det gestaltbegrepp som gestaltpsykologin i tiden skapade kring varseblivningsprocesser används sålunda av Perls och andra gestaltterapeuter för att förstå och arbeta med också andra psykologiska processer än varseblivningen.

Essensen i det gestaltterapeutiska synsättet är att det är ”sunt” att olika psykologiska processer blir avslutade, d.v.s. vi mår bra när gestalter blir slutna, och vi drabbas av olika symptom när de inte blir det. Om en process blir på hälft, utgör den oavslutade gestalt som därvid uppstår ett hinder för senare processer, den ”binder energi” och hindrar klienten att reagera adekvat i den process som egentligen numera är den aktuella. Förenklat uttryckt går det terapeutiska arbetet därför ut på att först identifiera och medvetandegöra en aktuell oavslutad gestalt. Därefter samarbetar klient och terapeut för att steg för steg avsluta den process som vid någon tidpunkt i klientens liv åstadkommit den ofullbordade gestalten. De olika stegen i en process, gestaltbildningen, beskrivs i en klassisk teoretisk modell, den så kallade energicirkeln.

Utöver sin väldiga aktivitet som arbetande terapeut skrev Fritz Perls några viktiga och grundläggande böcker om gestaltterapi. Detta blev en medverkande orsak till att gestaltterapin redan under hans egen livstid hann få bra fotfäste och bli ganska känd och utbredd.
De som lärde sig att praktisera gestaltterapi av Laura eller Fritz Perls kallas "första generationens gestaltterapeuter". Så idag är det ”tredje och fjärde generationens gestalt- terapeuter" som utbildar sig och praktiserar. Och även om utvecklingen förändrar oss alla, våra omgivningar och våra villkor, fungerar grundprinciperna i gestaltterapi ännu idag, eftersom terapin tillgodoser de behov av utveckling och självinsikt som nutidens människor har. Detta finns närmare beskrivet bl.a. i böcker av psykoterapeuterna och författarna Inger Mannerstråle och Hanne Hostrup

Text och illustration: Tine Sylvest
Foto: Bo Mellberg

Skribenten är leg. psykoterapeut MPF, konstterapeut och arbetshandledare. Hon är danska och bor och arbetar i Vasa.

Nästa sida : Arvet efter Perls