Medvetenhetens tre zoner

Medvetenhet är ett nyckelbegrepp i gestaltterapin. Medvetenheten sätter människan i stånd till att "ställa in skärpan" på ett fenomen eller ett fenomen-komplex. Gestaltterapin delar upp medvetenhet i tre nivåer, som den kallar för zoner. De tre medvetenhetszonerna erbjuder en struktur som underlättar förståelsen av hur en människa kan uppnå ökad medvetenhet, i det att de representerar en modell för sortering av sinnes- och andra upplevelser. Ju mera medveten en människa är om sig själv och sin omgivning, desto större möjligheter har hon att ta ansvar för sitt eget liv och i vidare utsträckning göra vad hon vill av det.

Ytterzonen

Ytterzonen representerar det som är runt omkring mig, det som kommer till mig utifrån världen. I praktiken innebär det den information som jag får via mina sinnen: syn, hörsel, lukt, smak och känsel.

Innerzonen

Innerzonen är medvetenheten om det, som är innanför min hud eller inuti i mig, t.ex. kroppsupplevelser som smärta, hunger, törst etc. Den andra upplevelsekategorin som man finner i innerzonen är en funktion vi alla är födda med: känslorna / "baskänslorna". Fast känslor är bekanta för alla människor, tycks många ha svårt att känna igen, placera eller hantera åtminstone en del av dem. Detta är i och för sig inte att undra på, eftersom känsloupplevelser ofta är mångfasetterade och kan innefatta att man är i kontakt med många olika känslor på en gång. När man är mitt i en stark känsloupplevelse är det dessutom inte så lätt att komma underfund med hur man lämpligen kan möta och uttrycka sina känslor. För att hjälpa människor som vill lära sig att ta bättre hand om sig själva i känsloupplevelser har man inom gestaltterapin strukturerat känslorna i fem så kallade baskänslor, nämligen glädje, sorg, ilska, rädsla och sexualitet. Detta betyder ingalunda att man försöker reducera känslorna till dessa fem, utan man har bara ordnat dem i ”familjer”, där baskänslorna är familjernas ”överhuvuden”. Enligt detta synsätt är alla andra känslor och känslotillstånd vi upplever, antingen besläktade med, vagare varianter, eller ”blandningar”, av de fem baskänslorna.

Ångest

I Gestaltterapiteorin är ångest inte en grundläggande känsla. I mitt psykoterapeutiska arbete betraktar jag ångest som ett känslomässigt tillstånd som en person (oftast omedvetet och ofrivilligt) sätter sig själv i för att undvika att vara i kontakt med sina baskänslor på ett adekvat sätt, och för att undvika känslomässiga reaktioner. Ångesttillståndet fungerar som något individen i vissa situationer omedvetet infogar mellan sig själv och upplevelsen av sina baskänslor och därmed besläktade känslotillstånd. Man skulle kunna säga att den adekvata baskänslan blir "frusen i ångest," vilket resulterar i att man inte upplever att man är i kontakt med den (dissociation). Enligt detta perspektiv är ångest således ett symptom på undertryckandet av upplevelsen eller uttrycket av en eller flera baskänslor och därmed följande adekvata reaktioner.

Mellanzonen

Upplevelser i mellanzonen representerar det "ogripbara" och befinner sig mellan inner- och ytterzonen. Man kan också säga att de uppträder "mellan öronen", eftersom de äger rum i hjärnan. De består av tankar, konklusioner, tolkningar, fantasier, (också katastroffantasier och s.k. framtidsångest!), drömmar (både i vaket och sovande tillstånd), minnen, inspiration till att skapa och konstruera, etc.
Medan alla levande varelser använder sig av inner- och ytterzonen, kan man säga, att mellanzonen är förbehållen människan. Även de mest utvecklade djuren lever nästan enbart i nuet, förlitande sig på sinnesintryck, instinkter och kroppsupplevelser. Men det som är en rikedom i människans tillvaro utgör också i vissa situationer en komplicerande faktor såtillvida att vi ibland litar för mycket till våra tankar i form av t.ex. minnen, planer, fantasier och tolkningar, i stället för att grunda våra handlingar på de mer handgripliga upplevelserna i inner- och ytterzon. Dessa upplevelser har den egenskapen att de äger rum i realtid, här och nu. Sålunda hjälper de oss att vara närvarande i nuet så att vi (med vederbörlig hjälp av mellanzonen!) kan reagera adekvat på det som händer.

Text och illustration: Tine Sylvest
Foto: Bo Mellberg

Skribenten är psykoterapeut MPF, konstterapeut och arbetshandledare. Hon är danska och bor och arbetar i Vasa

Nästa sida : Diagnosen är föränderlig