Figur-grund

Ett viktigt begreppspar i gestaltterapin är figur-grund. Den danska gestaltpsykologen Edgar Rubin upptäckte hur upplevelsen blir bärare av en bestämd mening. Han upptäckte att vi organiserar våra sinnesintryck i en struktur där något är förgrund och något annat bakgrund. Härvid skapas ett mönster där något av gestalten står fram för oss som det egentliga mot en bakgrund av något vi inte särskilt lägger märke till. Detta hjälper oss att skapa mening i alla de informationer vi påverkas av. Den tysk-amerikanska gestaltpsykologen Kurt Lewin upptäckte att så länge som informationen inte är gestaltad (sorterad) i figur-grund, existerar det obalans eller spännningstillstånd i organismen. Härvid sätts organiseringsprocessen i gång. De förvirrande och osammanhängande elementen ordnas i ett mönster med det viktiga som figur och det mindre viktiga som (bak)grund, varvid spänningstillståndet neutraliseras.

Mening finner man alltså inte i vare sig figur eller grund, utan i organisering av gestalten - i relationen mellan figur och grund. Den danska författaren och gestaltterapeuten Hanne Hostrup skriver att det som gör det möjligt för oss att möta världen på ett sätt som ger oss det vi behöver är vår förmåga att organisera påverkan och sammanfatta den i en helhetsupplevelse.

Här och nu

I gestaltterapin arbetas med tidsbegreppet. Det är mycket viktigt att klienten blir uppmärksam på i hur hög grad hon förmår att vara här och nu, och att hon får hjälp med att träna sig i detta varande. I själva verket finns vi ju till bara i nuet, det förgångna har passerat - det kan vi inte mera ändra på, och framtiden är vi inte ännu i. Ofta blandar sig minnen eller gamla reaktionsmönster med den aktuella upplevelsen, och då är det viktigt att vara medveten om vad som är nu och vad som har med det förgångna att göra.

Ju mera en människa är i stånd till att vara här och nu, desto mera medveten och kontaktfull är hon. Klienten konfronteras med att det förgångna är ett minne som det kan pratas om och vid behov arbetas med i realtid. Och naturligtvis är det viktigt att arbeta med minnen som hindrar klienten från att vara i nuet. Minnen bör däremot inte användas som ett "ersättnings-nu" med hjälp av vilket klienten kan förklara varför livet är outhärdligt nu och i framtiden. Använt på detta sätt hindrar minnet av det förgångna upplevelsen av det som försiggår mellan förgånget och framtid, d.v.s. nuet.

Önskar man träna sig i att vara mera närvarande och kontaktfull, alltså mera här och nu, kan man medvetet välja att vara i ytter- eller innerzonen. Detta innebär inte att det förgångna vore oviktigt, eller att det skulle vara dåligt att planera för framtiden. Det viktiga är att hålla de olika tidsbegreppen och medvetenhetsnivåerna isär från varandra så att jag lever i nuet mot bakgrunden av det förgångna och med utsikt över framtiden. Du kan läsa mera om detta i nästa artikel.

Text och illustration: Tine Sylvest
Foto: Bo Mellberg

Skribenten är psykoterapeut MPF, konstterapeut och arbetshandledare. Hon är danska och bor och arbetar i Vasa

Nästa sida : Medvetenhetens tre zoner